en singelkvinnas bekännelser

när man kommit upp i min unga (hahahha) ålder så har man ju lite livserfarenhet faktiskt. Och det är ju bra! Det tråkiga är bara när människor som kommit upp i min ålder har erfarenheter men dåliga sådana och drar med dom som en överfull ryggsäck!Det blir ju tungt att bära på men även tungt för de människor de möter för de får ju också dras med dennes tunga ryggsäck som innehåller massor av saker som tynger ner tillvaron!

 

Jag pratade faktiskt med mitt ex idag, alltså min första man, per telefon. Egentligen skulle jag prata med Daniella men hon sov så då blev det att vi pratade istället! Det har blivit väldigt skönt att vi faktiskt nu är så goda vänner. För eftersom vi var gifta så länge och har tre barn tillsammans så känns det skönt att nu äntligen bara kunna ha en härlig vänskap. Vi vet vart vi har varandra och kan hjälpa varandra och på så sätt göra det bästa för våra barn. För barnen är det viktigaste av allt! Och samtidigt så kommer vi alltid att vara en familj även om vi inte bor tillsammans. Våra barn har ju en mamma och en pappa och vi är en familj även om vi är skilda, men vi stöttar varandra och finns där ändå för våra barn. Så vi pratade faktiskt lite drygt i en timme om allt mellan himmel och jord och det kändes bra! Härligt!

 

Ross vart väldigt sur på sitt ex förra veckan för han hade inte pratat med sin lille son på 2 veckor. Envis och tjurig som han är ville han inte ringa henne för han ville inte prata med henne utan han sms bara att hon skulle låta honom ringa. Och hon svarade inte. Då sa ja till honom att sluta larva sig för att hans son blir ju straffad och inte får prata med sin pappa bara för han är så barnslig. Och jag tillade, en gång i tiden har du ju faktiskt älskat henne glöm inte det även om du är sur nu. Ja efter lite övertalning så tog han telefonen och ringde. Tycker bara det vart en löjlig situation, fast jag vet att alltid efter en seperation så är allt lite känsligt och det kan jag förstå men för barnens skull måste man faktiskt lägga allt åt sidan och se till barnen!

 

Det värsta jag vet är när någon, antingen mamman eller pappan, utnyttjar barnen till sin egen fördel för att nästan utpressa sin partner. Tycker det är hemskt när föräldrarna pratar skit om den andre för att på så sätt "vinna". Vad vinner man? Inget mer än ledsna barn som faktiskt älskar och har rätt att älska båda sina föräldrar utan att någon av dessa ens ifrågasätter detta! Blir så ledsen när jag ser detta! :(

 

Iallafall tor jag att just dessa olika ryggsäckar som vi alla bär med oss är orsaken till att det är så svårt att få en relation i mogen ålder att egentligen fungera. Det kostar mycket på och många kanske inte ens vill för man är så trött och besviken på alla de gånger det inte fungerat innan. Det är tråkigt att man känner så men kommer man dit så tror jag att en paus är välbehövd! Att hoppa från det ena förhållandet till det andra är nog bara superstressande!!